Fink gjorde ett par första turnéstopp i Sverige under våren. Nu är Fin Greenall och hans mannar på väg till Hultsfred för en spelning. Det är nämligen i stort sett snöbefriat i Sverige under sommaren, vilket verkar vara en grundförutsättning för besök ifrån denna akt. Rockfoto fick tag i Greenall mellan konserterna.
Han har varit runt i branschen kors och tvärs, Fin Greenall. Född in i ett musikerhem, har han senare arbetat i businessdelen av musikindustrin såväl som radio-DJ, som vuxen. Men inte minst är han låtskrivare. Han varvar kända samarbeten med verksamhet med sin grupp Fink. Det är stor skillnad mellan yrkesrollerna för Greenalls del, erfar Rockfoto.
– Mitt eget uttryck är en ö utanför kusten i förhållande till den roll som jag har haft i musikindustrin, säger han. Man kan inte tillåta businesstänk att påverka en kreativ process. Som artist är jag inne i en bubbla. När jag är musiker kan jag inte knyta skorna. Jag glömmer bort att äta och kan ha samma kläder i en vecka.
Den andra sidan av tillvaron, affärsdelen av musiken, har framkallat helt andra sidor hos honom menar han, och nästan blivit ett hot mot hans eget musikskapande.
– Eftersom jag har arbetat i industrin kände jag mig till slut överinformerad, redogör Fin. Det kommer nya band varje vecka, och två veckor senare är deras singel lite för gammal för att spelas i radio. Och alla måste vara under 20. Till slut tänker man för mycket för att själv kunna göra någon musik, om man går för djupt in i industrins synsätt.
Däremot hjälper han enligt egen utsago unga akter med kontraktsskrivning emellanåt.
– Det gäller ju att de vet vad de vill. Vill de få betalt eller vill de köra något slags Radiohead-race? De måste tänka igenom det där.
Han tog också med sig sin branscherfarenhet in i sin egen karriär som musiker till att börja med.
– Jag var min egen agent och min egen advokat inledningsvis, men även det blev för mycket.
Ingången, till att det blev en branschroll och inte en artistroll rakt av för honom som först, var en del intryck han fick i sin barndom, det av goda vänner till föräldrarna.
– Jag var dragen till musik, men det var ett hårt liv att spela på pubar, det kunde jag se. Jag tänkte att ”Jag skiter i det här. Jag blir börsmäklare i stället och skaffar mig i lyxbåt i Västindien”.
Med åren har synsättet blivit ett annat hos Fin.
– Strunt samma med pengarna, säger han idag.
I den andra rollen, låtskrivarens, har Fin Greenall sitt eget sound, ett som har blivit eftersökt av industrin. En Fin Greenall-låt är sparsamt textsatt och använder gärna gitarr för att skapa en lite hypnotisk stämning i en ljudbild med mycket space och tystnader.
– Mina låtar är vibe-baserade, och det beror på min bakgrund som DJ. Jag är inte en av de stora textförfattarna fast min musik är folkorienterad också. Det är en av skillnaderna.
Inte minst med tanke på tystnaderna i hans musik emotser han fortsättningen på festivalsäsongen med skräckblandad förtjusning.
– Festivaler är inte gjorda för tystnader, säger Fin. På festivaler gäller det egentligen att ösa. Man får inget soundcheck heller. De band som gör bra spelningar på festivaler åstadkommer verkligen något.
